Dag 19 - mina föräldrar

Kan börja med min mamma. Min mamma är inte som dom flesta andra mammor är. Det kanske alla iofs tycker om sin egen mamma. Jag har aldrig känt att jag aldrig är älskad av min mamma, aldrig känt att hon hatat mig eller dylikt. Jag tror inte att det går en endaste dag utan att jag får en kram av henne. Av min mamma blir man glad. När man kommer innanför dörren ropar hon alltid "heellaaaa". Samma sak när man ringer till hon, och samma sak när man ska lägga på. Det går inte riktigt att skriva hur hon säger, men jag menar det när jag säger att hon låter glad. Alla mina vänner som har träffat henne har alltid sagt bra om henne. Alla säger att hon är så frän, rolig, cool, snäll osvosv. Att hon inte verkar vara den som surar osv. Och det är sant. Ja, visst blir hon sur när jag har kommit hem stup i fyllan, och visst har hon blivit sur på grejer. Men det har aldrig varit något som har hållt i sig i flera timmar. När jag kom hem och var askalas var hon sur då, sen dagen efter skojade bara hon till det om jag var bakis osv. Hon är väldigt lekig av sig också. Minns så väl när jag kom hem en fredagskväll och såg hur mamma och pappa tävlade i vem som kunde kasta pappersflygplan längst. Min mamma är helt enkelt världens bästa och jag älskar verkligen henne. Och det tror jag att hon vet! Hade jag förlorat henne hade jag aldrig orkat.



Min pappa är ungefär likadan som mamma. Väldigt lekig osv. Eller ja, det är på helgerna han lever kan man säga. På veckodagarna märker man inte av han så mycket. Han gör sina grejer lixom. Säger inte onödigt mycket. Men så fort det är fredag och han har slutat jobbet kommer han med sina dåliga skämt som är så dåliga att dom blir roliga. Han garvar åt allt och inget och är bara allmänt glad. Han brukar komma mitt i allt kommer han och kramar en hur länge som helst och ger en puss på kind. Sen kommer han bra överens med Adams kompisar. En polare till Adam kom hit stannade och prata med pappa en timma nästan, innan han gick upp till Adam. Och så är det nästan med alla hans polare. Sen är han en sån som fixar allting. Som vi sa när vi var små - kan inte pappa fixa, då är det trasigt! Minns när jag gick i femman kanske och ett skåp på skolan var sönder, ja, vem var där och pilla om inte pappa. Hipp som happ så var det lagat. Pappa är väldigt snäll också. Och väldigt överbeskyddande. Han vill helst inte att jag ska vara ute efter att han har gått och lagt sig osv. Min pappa är söt, många säger att jag är lik han. Och det är jag nog, till viss del. Kort sagt så älskar jag min pappa!