Inatt har jag tänkt, och insett en sak. Och nu, nu har jag bestämt mig. Jag har bestämt mig att ändras. Jag vet att jag har varit helt jävla sjuk, och faktiskt betett mig jävligt dåligt. Inte bara mot en, utan flera. Det är en stor grej att erkänna så här inför alla. Men just nu är jag bara så redigt less på mig själv, och jag vet själv inte vad jag håller på med egentligen. Är det så här jag vill att folk ska se mig som? Är det den uppfattningen jag vill att folk ska ha? Borde jag inte lyda "bemöt andra som du själv vill bli bemött", för egentligen, hur sann är den inte? Jag vill säga förlåt till alla jag varit ett svin mot, och jag tror jag vet vilka som borde ta åt sig här. Det finns speciellt två personer, två personer som står mig jävligt nära hjärtat och som jag aldrig i hela mitt liv vill förlora. Som har gett mig världen ungefär. Imorgon är en ny dag, av resten av mitt liv. Hur töntigt det än låter, så är det så. Jag fattar inte ens mitt problem själv, hur jag ens kan göra saker som jag gör. Tjänar det till nånting bra? Nej. Det gör det inte. Så än en gång, förlåt till alla. Och jag hoppas jag aldrig mer kommer falla tillbak dit. För innerst inne, vet jag vad allt det här beror på. Men så mycket tänker jag inte öppna mig, inte idag, och inte här.