det var precis det där som jag inte ville se. som gör så där äckligt ont i magen att det känns som att man måste spy. det som bara tynger ner en och får en att tänka på det hur länge som helst, sånt som inte släpper i första taget lixom. det är jobbigt, det är sjukt jobbigt. men jag vet att det är bara rätt åt mig, att det är ingenting jämfört mot vad jag har gjort, att jag egentligen förtjänar det värsta tillbak. men sanningen är att jag inte pallar så mycket, jag är inte så jävla stark. hade det varit jag, som var i din situation så vill jag inte ens veta vad jag hade gjort. jag fattar inte hur du orkar, hur du låter dig själv blir sårad gång på gång. för hade jag varit du, hade jag stuckit för länge sen. men det värsta är, att även fast jag vet hur jävla ont det gör, så fortsätter jag. en till grej att sätta på sin saker-jag-hatar-med-mig-själv lista kanske..

nu ska jag slå igång remember me och låtsas att det är filmen jag gråter till, och inget annat.