Alltid bara försvann. En blogg - en bild, och allt bara rasade ihop. Att jag bara såg mig själv, på en blogg jag aldrig varit inne på förut. Fan, det gjorde ont. Det gjorde ont som fan. Sitter med världens klump i halsen och bara stirrar. Tittar på bilden, tittar på texten. Allt annat existerar inte, inte just nu. Helt plötsligt blev allt så jävla verkligt, är först nu jag inser att det här verkligen är på riktigt. Det handlar om två personer det här, två personer som verkligen finns. Det är inte längre bara jag, som det länge har känt som. Nu är det verkligen två personer. Det är så jävla svårt att förklara, men helt plötslig blev du på riktigt. Jag fick se nånting, som gjorde allt så jävla levande. Och fyfan, det är så jävla svårt det här. Vet inte vad jag ska göra. Skakar och mår illa. Kommer spy. Andas så jävla tungt, svimmar snart. Fan. Orkar inte. Orkar inte gråta längre, allt bara gör så förbannat ont, kan de inte bara sluta värka. Kan det inte bara försvinna, försvinna så jävla långt bort..