aj, aj, aj, aj, aj, aj! Gud straffar mig, skojar inte. Min mage dödar mig, och ändå har jag tagit två iprener för en timma sen kanske. Galet. Det börjar släppa sakta med säkert så det är ju bra. Tidigare var det ju omöjligt att orka stå på benen längre än 2 minuter så det går ju framåt, nu kan jag springa runt iaf.