Vill bara tillgängna ett inlägg till min farfar som gick bort igår. 

 

Jag tänker inte skriva något långt inlägg om hur ofta vi träffades eller hur mycket vi pratade för på senaste tiden gjorde vi tyvärr inte det. Min farfar blev väldigt gammal. Minns inte exakta siffror men det är närmare 90. Dom senaste åren var han absolut inte som han var när jag var mindre, såklart. Han mindes inte mig eller min bror så det var svårt att ha en konversation med han. Jag sa egentligen ingenting åt han, det kändes dumt lixom. Jag stod bara där. 

 

Men jag väljer att inte minnas honom så. Det jag minns av honom är att han var världens bästa. Han var så rolig och snäll. Han sjöng väldigt mycket också. Varenda jul satt han och sjöng olika julsånger, snapsvisor osv. Det är så jag vill minnas honom. Han var en fantastisk man. Genomsnäll och det märktes att han brydde sig om oss allihopa.  Han lekte jämnt med mig och Adam när vi var mindre. Vi fick nästan slåss om han. Han gjorde oss glada, man fick alltid skratta när man var med honom. Han var så speciell och många kände till honom. När äldre hör mitt efternamn frågar dom jämnt om jag känner Otto. När jag säger att det är min farfar blir alla så glada. Dom börjar genast berätta massa historier. Om hur han var som lärare, hur trevlig och frän han var osv. 

 

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag önskar att han var lika pigg och kry nu mot slutet som han var när för några år sen. Så att man hade fått mer minnen som är färska. Men jag är otroligt glad för det jag minns idag. Även fast det inte är så mycket. Men livet har sin gång och nu är han på en bättre plats. 

Vila i frid farfar!