I hoppet om att försöka sova så låg jag och tänkte på en hel rad olika saker. Fastnade på det här med ridning. Ju mer jag tänkte på det, ju mer insåg jag att fan vad kul det var! Och fan, jag var ju rätt grym ändå! Även fast det alltid var tjorv med grupperna, man fick byta grupp och hoppa ner några nivåer för att gruppen man hade splittrades så var det ändå kul. Visst tog det lite längre tid med att komma framåt men man blev ju jävligt grym på de man redan kunde. Jag var alltid den som ville rida dom busigaste hästarna som alla andra var rädda för. Dom valde hellre lilla Luette som knappt gick att få gång i trav, medans jag valde Pepsi som försökte sparka skallen av en ungefär. Men jag tyckte om att ha en utmanade häst, det var väl för att jag var rätt så bra på hästryggen (om man nu får säga så), jag har flygit av mindre gånger än vad jag kan räkna på en hand under hela min hästperiod. 

Jag har alltid varit intresserade av hästar. Redan sen jag var en liten böna lixom. Min "kusin" tog alltid med mig när hon skulle rida och det var typ det bästa som hänt. Min faster tog också med mig. Minns hur otroligt glad jag blev när jag äntligen kunde rida själv på hennes häst. Vissa gånger så ångrar jag faktiskt att jag slutade rida. För det första så är hästar världens finaste djur och man kan få sån (med risk för att låta som en supertönt) vänskap med dom. Sen är det ju en himla rolig sport.

Jag minns förr-förra sommarn  när jag var i Umeå och hälsade på min "kusin". Hon skulle ju självklart tvinga upp mig på hästryggen. Jag som för det första knappt ridit storhästar utan mest ridit ponnysar, och för det andra inte ridit på en jävla massa år. Det var ju en upplevelse. Skumpade runt som en jag vet inte vad. Jag minns att jag kom på när jag red att man skulle sitta ner när något av hästens ben trampar ner, självklart mindes jag inte vilket av dom. Sen kom jag på massa smågrejer som jag en gång kunnat, byta galopp tex. Sånna små saker har försvunnit totalt. Tråkigt!

Från sist jag red;